krigszonen.se

Det har gått 2 veckor (+ 1 dag) sedan operation dubbelsidig käkledsprotes. Jag känner mig så nära frisk jag kan komma. Det låter kanske galet. Jag läker fortfarande från en omfattande operation och det gör ont. Det kommer ta flera månader innan jag vet det slutliga resultatet. Men jag tänker på att alla de största medicinska problem är "fixade". Jag har bloggat i 9 år om sjukdomarna och det här känns jättemärkligt att skriva. Jag mår bra. 

 

Knäna är opererade massa gånger och jag kan nu gå och så mycket mer. Jag har haft en magisk sommar! Käklederna är också opererade massa gånger och nu när proteserna är på plats och det läkt, så kommer jag kunna äta, prata och skratta mer normalt. Pacemakern är på plats och gör sitt jobb med att hjärtat numera slår i rätt tempo. Jag har slutat svimma. Pacemakern reagerar ibland när jag ansträngt mig extraordinärt (ex. när jag överväldigades av vänligheten i somras eller nervositetspirret på ett läkarbesök som i tisdags). 

 

Jag har förstås många fler leder som varit besvärliga till och från och tröttheten som alltid är där. Men det känns liksom så himla fjuttigt i jämförelse. Skillnaden efter att ha "fixat" allt det där andra är stor. Jag är så nära frisk jag kan komma nu.