Nära frisk

Det har gått 2 veckor (+ 1 dag) sedan operation dubbelsidig käkledsprotes. Jag känner mig så nära frisk jag kan komma. Det låter kanske galet. Jag läker fortfarande från en omfattande operation och det gör ont. Det kommer ta flera månader innan jag vet det slutliga resultatet. Men jag tänker på att alla de största medicinska problem är "fixade". Jag har bloggat i 9 år om sjukdomarna och det här känns jättemärkligt att skriva. Jag mår bra. 
 
Knäna är opererade massa gånger och jag kan nu gå och så mycket mer. Jag har haft en magisk sommar! Käklederna är också opererade massa gånger och nu när proteserna är på plats och det läkt, så kommer jag kunna äta, prata och skratta mer normalt. Pacemakern är på plats och gör sitt jobb med att hjärtat numera slår i rätt tempo. Jag har slutat svimma. Pacemakern reagerar ibland när jag ansträngt mig extraordinärt (ex. när jag överväldigades av vänligheten i somras eller nervositetspirret på ett läkarbesök som i tisdags). 
 
Jag har förstås många fler leder som varit besvärliga till och från och tröttheten som alltid är där. Men det känns liksom så himla fjuttigt i jämförelse. Skillnaden efter att ha "fixat" allt det där andra är stor. Jag är så nära frisk jag kan komma nu.
 
 

• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, frisk, pacemaker; • Kommentarer (5)

Kommentarer:

1 Linn:

Vilket underbart kort! Jag är verkligen verkligen glad för din skull! Det här ska jag bära med mig. 🍀

Svar: Roligt att höra, Linna. Tack så mycket. Kram :)
Camilla Blomberg

2 Tisa:

Åh, vad glad jag blir för din skull!
Fina fina Camilla 🥰

Svar: Nämen tack fantastiska Tisa för dina ord. KRAM!
Camilla Blomberg

3 Elisabeth:

Tänk att du kan skriva de här raderna...att du känner dig nästan frisk... det är UNDERBART!!!
Och det bästa av allt är, trots allt du varit med om och allt du gått igenom, att LIVET HAR FAKTISKT BARA BÖRJAT!
Tänk vad många fina dagar du har kvar.
Lyckönskningskram från Elisabeth.

Svar: Det är märkligt och hur underbart som helst på samma gång! Nu kan jag börja leva mer i världen istället för i vården. Kramar om!
Camilla Blomberg

4 Andreas:

Visst är det märkligt att tekniken och medicinska världen har kommit så långt att vi kan fungera som "reservdelsmänniskor." Jag har också "reservdelar" i knäna efter en MC olycka för en massa år sen. Roligt se att du skriver att du "mår bra." Fortsätt ta hand om dig och lev livet!

Svar: Ja, vi är många cyborgs nu. Fantastiskt att vi kan byta ut det som är trasigt för att fortsätta kunna fungera. Ta väl hand om dig du med, Andreas. :)
Camilla Blomberg

5 Anonym:

Vad skönt att du börjar må bättre. Kram från Annika i Boden.

Svar: Skönt få vila ifrån allt som varit. Kramar!
Camilla Blomberg

Kommentera här: