Att få vara

Jag låg hoprullad i värmefilten igår. Rädslan satt djupt. Jag ville inte orka mer. Jag sörjde och kände mig dum som lovat stanna kvar. Det är aldrig givet det går. Men efter att ha fått prata om det och bli lyssnad till över telefon, kändes det mindre skruttigt. Jag kunde äntligen sova gott.
 
Jag tyckte om att jag blev meddragen ut idag även om det kändes tungt. Någon som såg till att stoppa mat i min mage. Det är annars svårt när jag känner mig low-key. Jag fick välja lyckokaka och det var spännande. Vi satt och prata om det vi kanske tänker på mest, men pratar om minst. Jag uppskattade också promenaden runt Dammsjön. Att för stunden känna mig mer trygg igen. Att få vara. 
 

• Kategori: Kampen • Taggar: inte ensam, rädsla, saknad, sorg, tankar, trygghet, tufft; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Anonym:

Jag väntar på att få komma till kurator & önskar verkligen jag hade någon : någonstans att ringa när jag behöve det 😥😩 /Uffe

Svar: Jag är ledsen att du ska behöva känna så här, Uffe. Den ensamheten du beskriver kan vara jättetung. Jag vet. Det finns telefonnummer till ex. Jourhavande medmänniska och liknande kontakter du alltid kan ringa. Jag fattar att det inte alls är samma sak som att ringa någon en känner! Men det kanske kan vara ett alternativ i väntan på din kuratorskontakt.Det är många som väljer att höra av sig till mig via Facebook, instagram eller mejlen. Det tycker jag är fint. Att vi tillsammans kan minska känslan av ensamhet. Jag kanske dock inte har möjlighet att svara direkt. Men jag läser alltid allt. Jag finns här.
Camilla Blomberg

2 Gudjon:

Fint skrivet, fina tankar Camilla.

Svar: Vad glad jag blir att läsa det du skriver. Tack! :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: