Socionomexamen 22.01.14
Jag har tagit Socionomexamen! Jag är tacksam för de som kunde delta med mig under examensceremonin och dela stunden när jag tog emot diplom för slutförd utbildning. Jag uppskattar också det mer än någon kan ana att jag hade några att gå till efter avslutet. Jag är såå glad för grattishälsningarna. Mitt hem doftar gott av blommor i olika färger.
Jag skulle kunna fortsätta skriva om hur jag bemästrat studierna. Om hur smärta, trötthet och sjukhusbesök varit svårt motstånd, men att det varit möjligt. Jag skulle kunna skriva om hur elva operationer slog ner mig, men att jag reste mig upp tolv. Vissa ämnen under utbildningen har berört mig på en djupare nivå och det har ibland varit skittufft. Att nå examensdagen är stort och jag vet att det inte är en självklarhet!
Just nu väljer jag att dela den här sidan av vad jag känner. Det stämmer överens med vad jag förväntas känna. Den andra sidan av vad jag känner stämmer inte överens med vad jag förväntas känna. Det handlar om att jag också samma kväll nådde punkten att jag inte ville höra ett enda jävla till grattis!! Jag orkar inte förklara djupare vad jag menar just nu. Det som gjorde skillnad var ett sms med orden ”jag vet”. Jag blev sedd och hörd. I både grattis OCH panik. Det fick allt som jag kände att stämma överens. Inget blev bättre av det. Men det kändes lite mindre skruttigt.
Hurra!! Det här är så häftigt att du klarat av under tiden med din kropp! Grattis!