Telefonen ringer. Jag rullar på sidan i sängen och kisar mot skärmen. Jag känner igen det där numret. Det är sällan ett gott tecken när sjukhuset ringer efter att en nyss varit där.
Jag sätter mig yrvaket upp, harklar och svarar. Det är reumatologen i andra änden.
"Det här är inget jag vill säga innan man vet säkert, jag vill inte ställa en till diagnos på dig, men proverna som togs var oroande."
Läkaren gör en paus för att hämta andan.
Det är säkert järnbristanemi igen, tänker jag. Men det är inget att låta så orolig över. Järnpiller funkar bra på mig. Det var dessutom ett par månader sedan jag senast blödde näsblod.
Läkaren fortsätter prata.
"De flesta proverna var utan anmärkning. Men det fanns ett oväntat svar som kan tyda på att du har diabetes."
Jag gnussar ögonen och blir genast klarvaken. "Okej?"
"Jag är inte expert på det här, men kortison kan påverka, men du fick lokalt i leden så det borde inte…"
Jag hör hur läkaren försöker komma med logiska förklaringar som ogiltigförklarar provsvaret. Jag vill också hitta en förklaring och hjälper därför till.
"Jag hade inte fastat innan. Kan det vara därför?"
"Det finns läkare som är bättre på det här området. Det var inget fasteprov och du har aldrig tidigare haft utanför gränsvärdet. Dessutom var sänkan inte speciellt hög med tanke på att jag ändå fick tömma knät på en kraftig inflammation."
"Du menar att tröttheten inte berodde på knät?"
"Jag säger att provsvaret överraskar."
"Okej, men…" Jag hittar inga fler förklaringar.
"Har du varit törstig senaste tiden?"
Jag fattar att läkaren försöker kolla om jag har symtom på diabetes som för att bekräfta misstanken, snarare än radera den. Jag fortsätter leta förklaringar som tyder på att jag är frisk.
"Det har varit ca 30 grader både ute och inne. Vem skulle inte vara törstig?", säger jag.
"Det kanske kan avskrivas som fel på provet", säger läkeren.
"Ja, men såå måste det vara!" Mina axlar sjunker ner en aning.
"Men jag blir orolig och vill inte släppa det här. Jag vill skriva en remiss för uppföljning med nya prover."
"Okej." Jag ger mig. "Hur snart då?"
"Snarast möjligt."
De senaste sju dagarna har mina tankar varit överallt och i alla tänkbara scenarion.
Idag har jag varit hos vampyrerna och lämnat mer blod.
Jag vill ha ett svar NU.
Köp en egen blodsockertestare. Ta ett prov på morgonen. Max 5-6 tror jag man ska ligga på. Lycka till.