krigszonen.se

Som jag skrivit tidigare så jobbar jag varje dag numera. Det tar ett par veckor att ställa om och vänja kroppen. Smärtan och tröttheten pikar därför nu. Jag hoppas bara det är att jag ska över "tröskeln" innan det känns lättare. Det hjälper förstås inte det minsta just nu när jag har benen i högläge. Men det brukar vända. Jag får hålla ut fram till dess. Inte alltid helt lätt känna sig hoppfull i stunden. Men jag tror ändå det blir bra!  Idag fick jag också chans att ladda lite krafter efter jobbet och fick skjuts en sträcka så benen fick vila. Ett lyssnande öra och pepp var också upplyftande! 

Fingret som jag fick kortisonspruta i börjar ge effekt. På jobbet har jag fått pennor jag kan förstora greppet på (fick "greppförstorare" postad till mig en tid tillbaka från en fantastisk person i min lilla armé) så jag kan anteckna lättare nu under läkningsprocessen. 

Vi hörs mer längre fram.