krigszonen.se

Jag vill inte att det fortfarande ska påverka mig. Men det gör det. Ju mer motstånd jag gör, desto hårdare håller det taget om mig, antar jag. 

 

Jag blev skrämd idag. Flydde därifrån på cykeln. Rädd för något jag inte kan sätta ord på här. Men jag försöker. 

 

En kompis kikade förbi en kortis före jobbet och kunde ge en kram och prat om annat. Det blev också lugnare i kroppen efter att ha fått berätta och någon hört.

 

Sitter hemma. I ljuset kan jag se att fläcken på tyget är kvar. Tillbaka kom det äckligt tunga över mig. Har försökt dansa med skrikmusik i hörlurarna som fight-respons, bara för att kroppen sen ska få hjälp den naturliga vägen att bli lugn igen. Det hjälper mig. Ett tag.