Orkar fast det inte går

Vänster knä är svullet och känns att vara på bristningsgränsen. Fibrotisk massa och inflammation. Igen. Jag får på mig ett par stretchiga jeans i alla fall. Jag tar mig fram på kryckorna, ibland haltandes på ett ben. Det går liksom inte böja benet mycket eller sträcka ut det.

Angående om vena cava superior syndrom blivit bättre. Det blir inte bra. Det är fibros som växer inuti bröstkorgen och jag har ingen bromsmedicin. Men blodförtunnandet har säkert börjat göra sin grej nu. Jag blödde spontant näsblod igår. Jag ser det som ett gott tecken för att nu minskar risken för ytterligare trombotisering (blodproppar). Men känslan är inte bättre. Tvärtom. Här i veckan blev jag så hårt strypt runt halsen inifrån att jag hulkade och kväljde, men spottade mest saliv. Oftast blir jag "bara" hes och harklar mig. Huvudet fylls också med blod och det spänner när blodkärlen stasar sig runt halsen och blodet inte tar sig vidare. Det här sker flera gånger om dagen. Men efter några sekunder i en position där jag har ett obehindrat flöde (oftast sitta/stå i viloläge fungerar fortfarande), känns allt normalt igen. Men det är så här det känns att ha en hålven som är "rätt så fibrotisk". Jag får fortsätta försöka hålla huvudet högt. 
 

• Kategori: KampenTaggar: artrofibros, bröstkorg, förträngning, knä, vena cava superior syndrom; • Kommentarer (0)

Kommentera här: