krigszonen.se

Sjukhusnissarna gjorde ett hembesök förra veckan. Några anpassningar är gjorda. Andra anpassningar blir av senare. En del får jag se över själv. Det här innebär en ökad frihet. Mer självständighet. Fast det är jobbigt också. Att på något vis ha nått ”hit”. Det behöver inte vara slutstationen. Utan bara för just nu. Jag tänker dock att orken knappast kommer bli bättre i och med förträngningen i blodkärlen. Oavsett för hur länge är det inget fel i att behöva hjälpmedel!

 

Jag är väldigt trött om dagarna. Sover mycket. Vissa dagar orkar jag vara vaken i två timmar åt gången, för att sedan behöva sova igen. Men det är inte konstigt. Enligt graferna över provsvaren är flera prover sämre än vad de någonsin uppmätt tidigare. Andra prover visar att det faktiskt har varit värre. Men vissa prover visar också att åtminstone något går åt rätt håll. Jag ska prata med läkaren i veckan om vad som ska hända (och när) med undersökning och operationer... Att vänta har aldrig varit så frustrerande som nu. Vad brukar du göra när du väntar? 

 

Jag försöker komma ut för friskluft ibland. Förra veckan fick jag både fikasällskap och hjälp att hämta ut de nya (mer ergonomiska) kryckorna. Det gjorde gott i mig. 

 

Jag känner… att jag är för trött för att orka be om det jag behöver.