Moment 22

(null)
Beskedet om förträngningen i bröstkorgen – allvaret i det – har börjat landa nu. Det tog en stund eftersom jag hållit mig upptagen med jobb, styrelsearbete, dekaltrimmat inför rallytävling och annat. Det var min första lediga helg nu och jag fick utrymme att ta in och… känna.

Jag är tacksam för de som tagit det jag berättat på allvar och som vågat bekräfta känslan att det är läskigt och ja, till och med att det är fruktansvärt att långsamt strypas inifrån. Det går att säga högt! Det får det kännas mindre ensamt eftersom fler än jag fattat vad som händer. Jag kan dö.

Att förmedla hopp är förstås bra men "forskningen går framåt, det löser sig" går omöjligt att säga. Eller att jag ser för frisk ut för att vara såå sjuk att det inte kan vara sant. Det är tänkt att vara välmenat, jag förstår det. Men just nu är det för skört att höra det.

Min prognos är oviss. Det här är sällsynt. Det är lätt att börja spekulera. Den stora frågan jag brottats med i helgen har varit: om fibrosen växt under 2,5 år (men symtomatiskt sista halvåret), hur mår jag om lika lång tid till?

Skulle det bli för trångt i venerna kan läkarna försöka stenta upp. Men det går inte utan att göra något värre. Jag tänker på att jag troligtvis fick fibros i hjärtat som störde signalerna att få hjärtat att slå i rätt takt och som krävde pacemaker. Operationen hjälpte. Men det orsakade samtidigt den här fibrotiska massan i venerna jag har nu. Ju mer behandling jag får, desto värre blir det. Men att inte göra något gör det också värre. Moment 22!

Sen har vi mitt vänstra knä som också är moment 22. Jag har fått tid till en specialistkirurg som ska bedöma möjligheten till operation. Det känns oroande att jag snart kryssar i fler JA i stället för NEJ i hälsodeklarationen. Ja, jag har ledsjukdom. Ja, jag har hjärtfel. Ja, jag tar blodförtunnande. Ja, jag är stel i nacken. Ja, jag har främmande föremål inopererad. Ja, jag "stryps" av att ligga på rygg. Ja, ja, ja! Just nu hoppas jag att kirurgen vågar försöka rädda mitt ben. Nästa stund tänker jag: äh, vad är ett ben värt?

• Kategori: KampenTaggar: Vena cava superior syndrom, artrofibros, reumatism; • Kommentarer (0)

Kommentera här: