Det räcker nu
Det ska inte bli mysigt att få en spruta in i armbågsleden, men samtidigt längtar jag. Smärtan och sjukdomskänslan i kroppen är jobbig. Vissa dagar värre än andra. Vissa timmar mer outhärdliga än andra.
Först ska ultraljud göras över armen, bekräfta inflammation och att det inte "bara" är förträngning i kärl och blodproppar som sist. Det kan vara alltihop som är fel. Men det känns i alla fall som inflammation har övertaget nu. Jag är ganska säker, med tanke på svullnaden, att det kanske till och med kommer gå att suga ut ledvätska från armbågen innan kortisonet sprutas in.
För en månad sedan hade jag 147 ml ledvätska i knät. Jag tar bromsmedicin för det här. Det hade förmodligen varit värre utan. Det är vad jag åtminstone får höra. Och så är det väl.
Och än behöver kroppen fortsätta läka och återhämta sig från 10-timmars hjärt-och kärloperationen för att lägga till cytostatikabehandling.
Jag vill inte mer av det här.
Vill bara att du ska veta att jag, en främling, tänker på dig. Du är inte ensam i ditt helvete. Jag hoppas du får lindring snart så att du kan andas ut.