En dag ska jag berätta

Det är mycket som händer. Jag orkar inte gå in på det just nu. Eller, jag vill inte. Jag säger nej bara för att jag kan. Det är väl en kontroll-grej. Något jag kan bestämma när så mycket annat är osäkert. 
 
Det jag kan säga är att det är inget nytt-nytt som händer. Men det börjar om. Blir något bättre, blir något annat sämre. Som vanligt. 
 
Jag har fortsatt löpande provtagning och rehabilitering på sjukhuset. Utöver det har jag varit på flera olika sjukhus, träffat läkare, gjort röntgen, träffat kirurg och övriga vårdnissar. Mer undersökning och vårdbesök ligger på vänt i närtid. Jag är också informerad om journissarna som tar vid under sommarledigheten. Nästan alla känner till min situation (jag är som sagt uppväxt innanför de vita väggarna) så det är tryggt att slippa ”börja om” med hela min sjukdomshistoria. Jag vet att nissarna gör sitt allra bästa. Men jag önskar att det gick att göra mer. 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Vad jobbigt att den här tråkiga karusellen med att saker blir sämre och att fler sjukhusbesök fortsätter… Hoppas att du mellan allt känner att du kan uppleva och leva lite i sommaren❤️

Svar: Det tar aldrig slut och kan kännas rätt tröstlöst. Försöker mitt bästa i att leva mellan besöken. Kram 🤗
Camilla Blomberg

2 Hannas krypin:

Så jobbigt att det bara börjar om hela tiden. Önskar så att du kunde få slippa alla bekymmer.

Svar: Varm kram Hanna ❤️
Camilla Blomberg

Kommentera här: