krigszonen.se

Det gör mig glad att ni i min lilla armé visar tålamod. Tack för att ni finns. 

Det är massa sjukhusbesök i vanlig ordning. Men det tar mer på krafterna nu än tidigare. Även om de senaste operationerna gjort mig mindre allvarligt sjuk, kvarstår sjukdomar och allvaret. Utan mediciner dör jag. Det är slitsamt med alla sjukhusbesök och äckliga mediciner, det blir lätt en ond cirkel.  

Jag tar många olika piller. Det gör mig illamående och anstränger jag mig fysiskt, blir det värre. Igår hann jag inte ens ta av mig skorna när jag kom hem innan jag kräktes. Jag försöker dagligen hantera det. 

Jag tränar inte längre på sjukhusgymmet. Men ibland i sjukhusets varmvattenbassäng. Mycket fokus har varit på knäna för att lära mig gå igen. Jag behöver inte kryckorna nu. Förutom förra veckan när läkaren fick karva runt och suga ut ledvätska och spruta i kortison. Men det är en parantes även om det är för 300:e gången det händer. 

Jag har haft lugnare nöje som att måla teckningar och tavlor. Det känns i armarna pga fibrosen i kärlen. Det går ibland att jämföra hudfärgen på armarna. Det kan vara smärtsamt. 

Nu närmast väntar provtagning och en tredje röntgen över käkproteserna.