Rätt fram
Det uppenbara. Jag har inte skrivit på en månad. Jag vet att jag inte behöver försvara varför, men jag vill kunna förklara och berätta.
Jag behöver tid och stöd i de besked jag fått från läkare. Det är svårt att balansera allvaret och hoppet samtidigt. Att vara både livsuppgiven och livslängtande.
Tanken var att skriva rätt fram. Men ju mer jag försöker, desto längre bort kommer jag. Rädslan tar över. Att få frågor jag inte kan svara på. Att behöva ge stöd jag själv vill ha. Att inte bli tagen på allvar när jag samtidigt vill förtränga det.
Vi kan konstatera en sak. Det är svårt.
Något jag kan skriva rätt fram. Jag har läst karta i rallybil och haft det galet kul på grusvägarna i skogen. Blötsvettigt i en solvarm bil. Men 100 % medveten närvaro. Vi segrade.
