Solskenshistoria

(null)
Jag hade kontroll i Falun idag. Tre månader med käkledsproteser. Besöket bestod mest av att besvara olika forskningsfrågor om hur jag mår. Jag vet att proteserna inte gör allt helt bra. Men jag var sjuk under en så lång tid att jag inte minns när eller ens om mina originaldelar någonsin fungerat helt bra. Jag vet bara att just nu fungerar det jättebra för mig. Det är vissa begränsningar med proteser i rörelsefunktionen, men det är inget direkt hinder. Det är mer av en teknik att lära sig behärska.
 
Jag blev nöjd med proteserna direkt! Och ju längre tiden går, desto bättre tycker jag det känns. Jag lärde mig exempelvis redan någon vecka efter operation att tugga bra. Det var bättre än vad jag (minns) någonsin kunnat. Men jag kan tugga ännu bättre nu 3 månader efter operation! Jag har lärt mig behärska den nya tekniken. Visst, ibland känner jag att käklederna "stoppar" i vissa rörelser, men då får jag jobba mer på tekniken igen.  
 
När en lever med långvarig smärta finns en risk att det sätter ett permanent avtryck i hjärnan. Då spelar det ingen roll om orsaken till smärtan tas bort och skadan läkt. Smärtsignalerna från hjärnan är kvar. Jag är otroligt tacksam att alla år med min smärta inte gjort det avtrycket i hjärnan. Smärtsignalerna är inte kvar. När mina sjuka käkleder togs bort och ersattes av nya, försvann min smärta.
 
Jag har lite muskelsmärtor över höger käkled om någon skulle trycka där över eller om jag ligger lite för länge på en hård kudde. Det är inget konstigt med tanke på att jag genomgått ca 10 operationer innan. Och hela omställningen, att använda den nya tekniken att tugga och tala, är en ny ansträngning som känns. Med fortsatt stretching och prova smörja med antiinflammatorisk salva (för att boosta läkningen) så kanske det lilla ger med sig snart. 
 
Jag gapa upp 47 mm idag. Kirurgen, som har friska käkleder, var med i gap-tävlingen. Om vi ska vara petiga, och det tycker jag vi ska vara nu, så gapade jag någon hundradels millimeter mer. JAG VANN! ;)