Fallfärdiga käkleder


Mina käkleder är fallfärdiga på grund av min reumatism. Jag fick en dyster prognos. Specialist-käkkirurgen beskriver min framtid så här:

”Det är svårt att säga exakt när käklederna faller sönder. Men det är inte lång tid. Om fem år är du för sjuk för att tugga eller äta mat själv. Du kan inte arbeta och du är sjukskriven på heltid…”

Jag behövde inte höra mer. Jag förstod. Jag smakade på orden. 5 år. Det är en lång tid att överleva med smärta och att lida. Men det är en kort tid att leva

”Mitt remissvar är ja. Ja, du behöver protes” sa läkaren. ”Jag skulle själv gjort det om jag var i din situation”. Det kändes tryggt att någon tog största ansvaret om beslutet.

Bedömningen är utifrån datatomografin att båda käklederna är mycket sjuka och jag behöver käkledsproteser nu. Inte bara på grund av de täta smärtgenombrotten senaste månaderna, utan också i förebyggande syfte.

”Du är ung och borde må som bäst och ska få chansen att börja leva och inte må skit mer”. Jag borde, med lite finare ord, vara ute i världen, inte i vården.

Jag har opererat mig 17 gånger så det ”borde” inte vara annorlunda nu. Men det här är omfattande kirurgi under ca 7 timmar. Det utförs av två kirurger (jag har hejat på båda). Det är ett ingrepp med skalpell i båda käklederna, vid båda öronen, upp mot huvudets båda sidor, vid halsens båda sidor, eventuellt inuti munnen och de ska ta en bit från min mage!

Proteserna tillverkas i USA och kommer vara individanpassade utifrån röntgen. Seten med protes består av titan, men själva ”ledskålen” är i samma material som IKEA:s skärbräda (jag kommer aldrig mer kunna skära gurka utan att tänka på det). Men ett set kostar 90 000 kr. Per sida. Tacksam över att bo i Sverige och inte behöva betala.

Under operation sågas de trasiga lederna av och en mekanisk del skruvas fast. Den andra mekaniska biten fästs i övre delen av käken i själva skallen. En matsked fettvävnad från magen ska smörja nya leden och förhindra sammanväxningar. Jag kommer kunna känna skruvar och seten under huden när det är klart. 

Operation innebär sjukskrivning under lång tid. Uppsvullet ansikte, rakat hår på sidorna och nya ärr. Intensiv gap-rehabilitering i 12 månader. Det finns risk för komplikationer: sammanväxningar som kräver flera nya operationer, nedsatt hörsel, skadade ansiktsnerver som kan ge ansiktsförlamning och infektioner som i sällsynta fall kan bli min död. Det finns fler detaljer, men jag lämnar det. Det här kan bli bra! Det här är sista alternativet. Men det är ett bra alternativ. Jag kan få ca 30 år med proteserna. Ingen vet dock vad som händer sen och att byta lederna igen.

Först tänkte jag OM jag ska göra operation, till att jag måste. Sen tänker jag på NÄR jag ska göra operation. Nu funderar jag mer på HUR operation ska gå till.

Hur fruktansvärt läskigt det här än låter, finns en djupare rädsla hos mig. Men jag väntar med att skriva om det. 

• Kategori: Kampen, Operationer; • Taggar: EDS, JIA, Psoriasisartrit, Reumatism, Smärta, fallfärdig, implantat, inflammation, käkled, käkledsprotes, tmj, tmj implant; • Kommentarer (4)