En ovan tanke

Idag har jag varit på högskolan hela dagen. Under förmiddagen hade vi ett obligatoriskt seminarium: muntlig presentation av en studieuppgift. På eftermiddagen var vi ambitiösa i studiegruppen och gick till biblioteket för att skriva på nästa uppgift.
 
Jag måste bara få skriva hur skönt och kul det är att vara i skolan! Det känns bra att träffa nya människor, lära mig nya saker, brottas med definitionen sociala problem med kurskompisarna och framförallt det här att vara i en gemenskap. Jag gör dessutom något som känns viktigt. För mig och för andra.
 
Jag är tacksam för att vi bara är i skolan 5 – 6 timmar. Det känns lagom. Okej, ibland vill jag stanna kvar längre och fortsätta skriva för att jag är så ”inne” i något. Men jag har ändå packat ihop och åkt hem. Jag vet att det kommer fler tillfällen på skolan. Då känns det bättre. Jag är nog bara ovan att tänka så här. Tidigare har jag fått kämpa hårt för att hela tiden ligga steget före. Jag var tvungen eftersom jag hade operationer och andra ingrepp på sjukhuset som ställde till det. Då pluggade jag mer innanför sjukhusets väggar än inne på högskolan. Så ska det ju inte alls vara! Just nu har jag inget inbokat på sjukhuset och jag försöker ”glida” på den sköna känslan. Jag vet ju hur snabbt det kan förändras. 
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Reumatism, Student, funktionsvariation, sjukhusbesök, socionomstudent; • Kommentarer (0)

Kommentera här: