Håll om mig
Hej min lilla armé!
Idag har jag lämnat blodprover i sista minuten, ordnat sjuktaxi, fyllt i papper och pratat med nissarna så att allt är klart. Imorgon ska jag genomgå en dubbelsidig käkledsoperation.
Jag känner att jag har svårt att hitta självpeppande ord om hur jag ska kriga och slåss för att vinna. Det berömda vinnarupplägget med att ladda upp i fighterpose och skicka på en rak höger på sjukdomarna känns en aning klent nu. Det kommer liksom ändå att göra ont! Jag har blivit uppskuren och hopsydd, för att bli återöppnad och hopsydd igen... Så har det varit i flera år. Det här är sjunde omgången jag opereras i käklederna. Men jag har krigarmentaliteten. Jag vet vad jag måste göra.
Helt ärligt nu. Jag är frusen och lite rädd men spänd av förväntan. I bästa scenario kommer jag bli bra i ungefär ett år i käklederna. Men jag får vara glad om operation inte gör det värre. Jag vill fortsätta kunna äta, prata och skratta.
Jag blir så glad och varm inombords av att läsa min lilla armés "tänker-på-dig"-hälsningar. Vi kommer höras igen när jag vaknat upp ur (z)narkosen. Gosegrisen, med lika sjukhusarmband som mig, kommer vara en trogen följeslagare även denna gång. Nu gör vi det här. Tillsammans. Håll om mig.
KRAM!
Kramar till dig! <3