Framåt i livet

Jag har vilat mycket efter att jag fick kortisonsprutan i knät. Jag var inte så pigg på tisdagskvällen och det var därför inte svårt att ta det lugnt. Men på onsdagen kände jag mig frustrerad. Fast det kanske var ett friskhetstecken eftersom jag inte ville ligga still. Jag var i alla fall förnuftig och tittade på en live-föreläsning på datorn i tre timmar medan jag ritade/målade. Det kändes lyxigt att jag hade den möjligheten. Jag kände att jag fick utlopp för mycket trots att jag låg helt still. På torsdagen skulle jag egentligen också vara stilla. Åtminstone halva dagen för att vara petig med regeln om ingen belastning av knät på 48 h. Men eftersom jag kände mig pigg och redan åtagit mig ett uppdrag via Högskolan på Arbetsförmedlingen bestämt sedan innan, ville jag inte ställa in planerna. Ett ben ska inte hindra mig från något roligt. Det ska vara förnuftigt och snällt mot kroppen förstås. 
 
Det var en utmaning att ta sig fram på kryckor. Ett vänsterknä som inte går att sträcka ut och ett högerknä som jag inte fick belasta. Men jag tog mig fram. Sen var det inga som helst problem att prata med besökarna om högskolestudier. Det går ju lika bra ovasett om jag sitter eller står! Det finns så mycket jag kan dela med mig av för att inspirera andra i deras väg framåt i livet. Jag ser fram emot att jobba med samma uppdrag snart igen.
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Högskolan i Gävle, Reumatism, inspirerande, socionomstudent; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Tisa:

Din blus/top/tunika är jättesnygg! :)

Svar: Tack så mycket Tisa. Det är en helt vanlig vit blus. Jag tagit ett svart sidenband från en gammal hårtofs som jag knutit ihop som en rosett runt halsen. :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: