krigszonen.se

 

Det blev en lång dag. Jag var på plats halv åtta på morgonen och var inte hemma förrän halv tre på eftermiddagen. Men det har gått bra. Kirurgen lyckades komma in med nålen i båda käklederna och sprutade in kortisonet som ska ta bort den värsta inflammationen. Jag känner mig okej. Jag är för stunden tillräckligt smärtlindrad med Alvedon och morfin. Jag är mest trött. Och lite hungrig. 

 

Jag har upptäckt att det är lite mindre tufft att genomgå smärtsamma ingrepp om jag filmar och gör en vlogg av det. Jag får då dela med mig av min vardag i mer än text och på något sätt känns det lite mindre ensamt. Om än ni inte är där direkt med mig, så kan ni ändå hänga med och verkligen se hur det kan vara. Svårt att förklara. Du kan titta på min senaste vlogg om dagens sjukhusvistelse här nedanför:

 

 

Käkkirurgen var snäll och ringde mig nu ikväll (!) för att gå igenom allt som blev sagt tidigare idag. Det är klokast eftersom jag var påverkad av lugnande under ingreppet och får lätt minnesluckor. Så kirurgen upprepade: flytande kost första dagarna, det kommer göra extra ont ett par dagar, jouren finns alltid på plats om du behöver, återbesök om två veckor, operation i höst för en rejäl spolning, vi lägger protesplanerna på is tills du blivit äldre och så slipper du oroa dig, om det blir aktuellt med protes kommer vi prata ihop oss mer och ta en second opinion, vi kommer inte besluta något över ditt huvud, sköt om dig, ta hand om dig. Kirurgen ville i korta drag höra att jag mådde bra!  

 

 

Tusen tack min fantastiska lilla armé för alla kämpa-på-hälsningar. Det betyder mycket för mig! ❤