Efter 65 stygn

Det 65:e stygnet drogs bort idag. Det är minst så många suturer jag totalt haft i bara mitt vänstra knä sedan första operationen. Det är svårt att uppskatta helt säkert. Men jag tror det varit 6 + 28 + 6 + 19 + 6 = 65. Det är galet. Men det är mina segerbevis!
 
Idag är det precis två veckor sedan jag opererades i knät. Den blåklädda ninjan gjorde då tre små hål för att bland annat "shava" korsbanden (eftersom de blivit förtjockade och för tighta för att jag skulle kunna sträcka ut benet) och sydde sedan ihop ingångshålen med 6 stygn. Men ärren (nu och gamla) har läkt väldigt fint. De syns inte lika tydligt längre. 
 
Det var jättepilligt att få loss trådarna. Men det gjorde inte ont. Det sved inte ens i kanterna som det annars brukar kunna göra. Jag kände inget alls! Men jag har typ ingen känsel kvar runt knä så det är inte så konstigt… Jag var lika fascinerad nu som alla andra gånger suturerna dragits. Jag vet inte riktigt varför. Men det känns lite surrealistiskt. Jag måste fan vara immun mot allt som rör sjukdom och sjukhus. Jag antar att det blir så efter 90 stygn (om jag räknar med käkledsoperationerna också). Men sen hade jag fint stöd av gosegrisen förstås. ;)
 
Jag är fortfarande svullen i knät som ni kanske kan se. Men det ger nog med sig om ett par veckor. Inga konstigheter. Annars får jag väl en kortisonspruta om några veckor hos ortopeden. Det är vad man pratat om i alla fall.
 

Kommentarer:

1 IA:

Gosegrisen ser då väldigt fascinerad ut. Stammis där på avdelningen? Du borde få något lite extra då? Som något gott att äta menar jag. Nä fy bubblan vad ont det ser ut att göra. Ja inte den här gången med att få loss trådarna, men för övrigt. Det där måste du väl inte göra igen? Vilken kämpe du är.

Svar: Gosegrisen brukar få hänga med mig ibland som moraliskt stöd. Det var faktiskt en sjukhusnisse som först gav mig den. Så ja, den är kanske lite småkändis innanför sjukhusets väggar. Den har till och med vid ett tillfälle fått lika ID-armband som mig när jag varit inlagd. Gulligt av nissarna tycker jag! :D Jag förväntas bli återställd. Men det är helt upp till kroppen att läka rätt från början. Jag är inte helt ute ur faran än. Men för varje dag som går och jag fortfarande kan röra benet är bra. Fast om kroppen läker fel är det inte alls omöjligt att det blir nya operationer för att lära mig gå normalt igen. Vi får har tålamod och vänta och se helt enkelt.
Tack för dina ord och jättekram till dig! <3
Camilla Blomberg

2 Åsa:

Så skönt att det verkar gå bra utan en massa stök ♥ Du gör det enormt bra som orkar hålla ditt glada humör på topp, även om jag förstår att det kan dala ibland ♥ Håller tummarna för en bra och komplikationsfri rehabilitering nu så att du kan få njuta av någonting som vi andra bara tar för givet många av oss, nämligen två bra ben ned två friska knän utan smärta och begränsning ♥

Svar: Hej Åsa! Tack för dina otroligt fina ord. <3 Det känns lite fjuttigt att skriva det här för mig, men det är verkligen så att ord som dina gör att jag orkar hålla modet uppe. På riktigt. Det betyder mer än du anar. <3 KRAM
Camilla Blomberg

Kommentera här: