Tillbaka i danshallen
Jag och en kompis från högskolan gjorde en comeback på afrodansen ikväll! Grymt härligt vara tillbaka på plats efter några veckors uppehåll. Jag har inte varit fysiskt aktiv (förutom någon promenad) sedan jag svimma/kollapsa. Jag är lagom mör i kroppen efter dansen och med en härlig känsla i knoppen!
Det är ett tufft konditionspass med många hopp och snabba vändningar. Hjärtat hänger med. Mitt vänstra knä är stabilt trots bakgrunden med alla operationer. Det känns bra. Men mitt högra knä låser sig minst en gång varje låt. Hoppen går bra. De snabba vändningarna lika så. Men det är någonting i de vanliga "basic" stegen vi kör som bara inte fungerar. Jag får prova med knäskydd nästa gång om det underlättar.
Låsningarna i högra knät är inget nytt. Det har varit så i flera månader. Kanske nästan ett år. Det händer till vardags också. Minst varje vecka. Men "hela tiden" på träningar. Det är trist. För det är mitt bra knä.
Jag opererade mig "frisk" i högra knät när jag var 17 år. Innan operation fick jag inflammation redan efter två dagar. Men efter att man tog bort ledhinnan (den som producerar ledvätska) fick jag återfall med nästan ett års mellanrum. Under det senaste året har det dock varit oftare i samband med att jag slutade med cellgifterna och blev sämre. Men nu när jag börjat med sprutorna igen så har det varit lugnt. Det är bara dessa förbannade låsningar...
Häftig bild!!!