I mina tankar

Jag har varit på högskolan hela dagen idag. Vi hade seminarium och gick igenom de frågor vi diskuterat i studiegruppen innan. Det är juridik med fokus på Socialtjänstlagen, lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om vård av missbrukare m.m.
 
Nu är det meningen att jag ska läsa i kurslitteraturen, öva på gamla tentor och kanske skriva några färgglada kort med vanliga begreppbetydelser. Det är en omfattande kurs. Jag känner att jag ligger lite efter som varit sjuk mycket (käkledsoperation, septisk artrit, svimningar). Jag borde ge järnet nu när jag mår bättre. Men det går så segt! Jag är väldigt trött och det beror troligtvis på att sänkan är väldigt hög (vilket kan bero på inflammation eller infektion i kroppen – vad nu det är ifrån??).
 
Mest av allt tror jag att det svåraste är att koncentrera mig. Jag tänker på det (utredningen runt hjärtat efter att jag kollapsa) hela tiden. Jag tänker egentligen inte på något speciellt. Jag tillåter mig nog inte att tänka på vad jag tänker på, om ni förstår vad jag menar. Jag vet bara ATT jag tänker på det, inte VAD jag tänker om det. Men det upptar nästan hela min tankeverksamhet.
 
Om jag ändå ska försöka, just för att skriva ner det och kanske bli av med det för en stund, så tänker jag nog mycket på själva operation av hjärt-monitorn. Det är ett litet ingrepp. Jag har sett på tutorials på nätet och skulle, vill jag tro, kunna utföra det själv om jag bara hade rätt instrument. Men det är ändå något som jag ska behöva ”skäras upp och sys ihop” för! Det är nog det jag är less på. Samtidigt vill jag veta vad som blir så fel att jag faller ihop ibland.
 
En annan tanke jag har är att under den tid jag har hjärtmonitorn i min kropp så ska jag behöva gå runt och ”hoppas” falla ihop IGEN. Hela grejen går ju ut på att jag ska svimma och den lilla manicken ska ”fånga” vad som händer med hjärtaktiviteten. Jag har 3 år på mig (så länge kan den max sitta kvar innan den opereras ut igen…). Om jag däremot INTE svimmar under den här tiden, då har man ju opererat in den i onödan. Men det är kanske en tröst (eller jag vet inte…) att jag brukar svimma minst en gång om året. Det här året har det varit 5 gånger till och med. Det borde alltså inte vara något problem att fånga en svimning på inspelning.
 
Jag stannar här för ikväll. Jag ska kvällsfika och sen sova. Skolan står ju kvar till imorgon också.
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Ehlers-Danlos Syndrom, Hjärtat, Reumatism, hjärt-monitor, socionomstudent, svimma, syncopé, sänkan, tankar, trötthet; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Elisabeth:

Jag tror att ens kropp är klok och vis. Om din hjärna nu tycker att operationen är viktigare än skolarbetet och allt annat – så kanske det är så. Det behöver snurra runt i huvudet några varv för att bearbetas klart. Och skolan finns ju kvar som du skriver. Var inte rädd!!

Kram från Elisabeth

Svar: Det är mycket möjligt att det är så! Det gick i alla fall lättare att fokusera idag en stund. Och då har jag jobbat några timmar också. 😊🙌 Att få skriva av sig gör skillnad.

Kramar!!
Camilla Blomberg

2 Lotta:

Tror också så, inte konstigt att du har tankar låt det komma bara istället för att motverka. Kram

Svar: Det hade nog varit mindre tufft om någon kunde lyssnat, på riktigt, när jag låter tankarna löpa amok. Men skriva här på bloggen hjälpte väldigt mycket det med. Jättekram! 💕
Camilla Blomberg

Kommentera här: