Narkosbedömning

I väntan på bussen blåste vinden mina fingertoppar kalla. Jag var på plats tidigt på sjukhuset idag. Jag hade föreläsning över datorn och behövde därför titta så långt jag skulle hinna innan mitt besök på preop, för att sedan snabbt kunna återuppta föreläsningen igen när jag var klar. Det är så mitt ”studentliv” ibland ser ut…
 
Det blev många timmar på sjukhuset. Men mitt faktiska besök på preoperativa mottagningen tog inte mer än max 10 minuter. På narkosbedömningen träffade jag en narkossjuksköterska. Kanske den nisse som kommer få mig att sova gott nästa vecka. Nissen tog blodtrycket och såg efter hur stort jag kunde gapa med tanke på smärta/inflammation i käklederna. Syrgasslangen kommer förmodligen ändå gå ner genom näsan. Jag fick också rabbla upp hälsodeklarationens viktigare bitar. Exempelvis uppdatera vikten igen eftersom jag gått ner 1 kg sedan jag fyllde i papperen förra veckan. Ingen jättestor skillnad egentligen. Men för att citera nissen "du får inte gå ner mer i vikt". I början på sommaren vägde jag 9 kg mer och det är skillnad!
 
Det är inte bara ett ingrepp. Det är ett övergrepp. Om de bara hade lyssnat. Om de trott på mig från första början... Då hade jag kanske inte behövt lida nu. Därför drabbas jag om och om igen av deras underlåtelse, eller kalla det vad man vill! Jag blir påmind om övergivenheten varje gång.
 
Jag vill inte bara ha några som håller tummarna. Jag vill ha någon som följer med. Någon som stannar kvar. Någon som är snäll. Någon som är lugn. Någon som är trygg. Någon som vill mitt bästa helt villkorslöst. Men jag är fullkomligt fruktansvärt panikrädd för att låta någon komma nära och krossa mig totalt. Självvald ensamhet kan en del tycka. Men jag valde aldrig att bli övergiven. Jag var ett barn. Du är vuxen. Punkt.
 

Kommentarer:

1 Eva:

🌹❤️🥳
Kram

2 Eva:

Oh, Camilla, förlåt. Det råkade komma med en emoji som absolut inte passade in ovan.
Hoppas jag får ge dig en kram ändå
Eva

Svar: Jag förstår att du menar väl. Skickar miljoner med varma kramar! 😍❤️🤗
Camilla Blomberg

3 Elisabeth:

Jag kan känna igen mig i det du skriver. Du skriver så rasande bra. Det går rakt in i hjärtat.
Nu är jag en gammal kvinna och kan berätta att man överlever. Man hittar strategier. Man hittar tröst och kärlek, kanske där man minst anar. Så häll ögonen öppna.
Det viktiga är bara att man inte fortsätter straffa sig själv på samma sätt som man själv har blivit straffad på. Så kämpa på, Camilla. Det måste du ge dig själv! Alla andra alternativ är sämre.
Jag håller dig i handen/Elisabeth

Svar: Åh vad jag känner hur jag bli överöst med kärleksfull vänlighet! Tack! ❤️ Det kändes så fint och bra att läsa det du skrivit.
Jag är medveten om att det är lätt att fortsätta straffa sig på samma sätt som en tidigare blivit utsatt på. Jag antar att det är ett steg i rätt riktning ändå, just att bli medveten om det. Sen kommer förändring. Jag jobbar på det!
Tack för att du håller mig i handen. Så långt bort, men samtidigt så nära. Bamsekram!
Camilla Blomberg

4 Micke:

Fortsätt vara tapper, stark är fel ord, för det är man inte, man kämpar för att hålla sej flytande, kämpa med sitt mående.
Hejjar på dej, detta fixar du!
Är med dej hela vägen i tanken. Kram

Svar: Jag ska försöka hålla ut och hänga i och kriga vidare, Micke. Tack för peppen. Det känns fint att ha någon som är med vid ens sida. 🙂 Kramar!
Camilla Blomberg

5 Andreas:

Jag var på inne på narkosbedömning jag med i Tisdags.

Svar: Jaha jasså, i Gävle också eller? 🙂
Camilla Blomberg

6 Anonym:

Jobbigt för dig... har själv en dotter med eds och skulle inte kunna förstå hur hon skulle kunna hantera allt själv.
Sänder dig en kram💕
Vilken dag nästa vecka blir det operation?
Du kanske har skrivit det, men frågar ändå.
Har du ingen som följer med dig?
Kram/ Maria , mamma till dotter med eds

Svar: Och jag har blivit alldeles för bra på att kunna göra det själv. Men bara för att jag KAN betyder inte det att det inte är tufft... Jag får liksom en gratis bussbiljett dit och beviljad sjuktaxi hem. Så är det med det.
Nej, jag har inte nämnt en dag/datum för op (inte mer än att det blir nu till veckan) och jag avvaktar lite med att berätta det av anledningar jag tyvärr inte kan ta här. Hoppas du förstår. ❤️
Vi får se om jag kan lösa det.
Bamsekramar! 🤗
Camilla Blomberg

7 Anonym:

Jag sänder dig massor med kramar. Tänker mycket på dig. Du är så tapper. Kram.

Svar: Jag omfamnar all kärleksfull vänlighet med båda armar öppna. Tack! ❤️
Camilla Blomberg

8 Annika:

Hej, det var jag Annika som skrev sista kommentaren, skickade via mobilen. Tänker mycket på dig. Kram.

Svar: ❤️
Camilla Blomberg

9 Tisa:

Även om jag inte läst och skrivit på ett tag så vill jag ändå skriva att jag har tänkt en hel del på dig!

Jag skickar massor av bamsekramar <3

Svar: Tack Tisa det är väldigt fint att veta om. ❤️ Kramar i massor!
Camilla Blomberg

10 Andreas:

svar: Nej i Skellefteå :) Hoppas din operation går bra för dig

Svar: Tack det samma, Andreas. Hoppas bästa möjliga återhämtning för dig med.
Camilla Blomberg

11 Anonym:

Förstår❤️
Jag ”hänger”😉 på Gävle sjukhus med dottern en del. Så vi kanske syns nån dag... om jag ser dig så lovar jag att gå fram och hälsa💕
Du verkar vara en allt för duktig kvinna, om du förstår vad jag menar?
Ta inte så hårt på studierna när kroppen behöver tid att läka. Annars tar även själen stryk. Jag läste in studier i vuxen ålder och lovar att det som du ev inte klarar nu kan du läsa igen sen. Men förstår dig också🥰
Tänker på dig!
Mvh Maria, mamma till dotter med eds

Svar: Jaha jag visste inte att ni hängde på samma sjukhus. Då kanske vi möts där en dag. Jag skulle bli jätteglad om du/ni kom fram och sa hej. :) <3 Jag tror jag förstår vad du menar med duktig. Jag har nog hela livet haft "duktighetssyndromet". Men jag vet inte hur man är oduktig heller. ;)
Du har helt rätt med studierna. Men det är såå svårt att släppa det. Det är som det enda friska jag har. Det gör så mycket gott om än det är tufft. Jag har åtminstone kommit igång med några uppgifter redan nu så jag kan vara lite ledig efter op hoppas jag.
Jättekramar!
Camilla Blomberg

Kommentera här: