Vandra i fjällnatur

Min favoritlärare från högstadiet berättade om fjällen för mig under en period reumatismen var som värst i knäna. Men det var som för att jag skulle kunna ta del av äventyren även om jag låg på sjukhus eller hade ont. Det fick mig att drömma mig bort och hoppas på att kanske jag en dag själv skulle få uppleva något liknande. Det tog 9 år innan jag blev tillräckligt stark i benen för att förverkliga drömmen om att åka till fjällen. Här kan du hitta vandringsleder i Värmland.
 
När jag skulle vandra i fjällen visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig och jag var lite rädd för själva terrängen längs vandringsleden. Jag visste inte om banan skulle innebära att ”klättra över stock och sten” för att ta sig uppåt och att det skulle bli alldeles för tufft för knäna. Kanske skulle vandringen förstöra knäna med inflammationer och som i värsta fall skulle leda till fler operationer. Men jag blev less på rädslan och alla begränsningar! En måste ju försöka! Ingen seger utan verkliga risker! Det kändes som jag tog tillbaka livet för varje steg jag tog. Det gick jättebra att gå. 
 
Det var hur fin terräng som helst längs vandringsleden. Det var nästan så att jag blev besviken över hur enkelt rakt fram jag kunde gå. Det var möjligtvis balansen jag fick öva på när jag fick gå på de långa brädorna som var utlagda. Ibland gick jag på sidan eller hoppade på stenarna i vattnet, bara för att jag ville ha den ”äkta känslan” av att vandra i fjällen. Jag ville ha mer äventyr. Det blir lätt så, kan jag känna. Att när en inte kunnat uppleva ett äventyr på länge, men sen väl får det äventyret, då vill en uppleva det fullt ut! 
 
Jag träffade min favoritlärare för ett litet tag sedan på affären igen. Den gången var det jag som berättare om äventyr i fjällen. Det kändes riktigt bra. 
 
 
 
Texten är skriven i samarbete med Visitvarmland.
 

Prova på campinglivet

Jag har campat mycket med familjen när jag var liten och på flera olika platser. För mig spelade det egentligen ingen roll vart vi åkte, bara det fanns en badplats. Därför åkte vi mestadels under sommaren. Som barn med reumatism mådde jag bättre i knäna när det var varmt i luften. I vattnet fick jag dessutom känna mig viktlös och smidig. Här finns flera olika fina campingar att välja bland som kanske kan passa dig. Frågan du får ställa dig själv är: vad vill jag uppleva? Det finns möjlighet att campa oavsett årstid.
 
Jag skulle kunna tänka mig att campa till sommaren. Det vore kul att hyra en stuga tillsammans med kompisarna. Kanske ta ett nattdopp när solen gått ner. Jag tror att det skulle kunna bli ett roligt äventyr att minnas för livet!
 
Det är dock himla mysigt med att slå upp ett enkelt tält. Men jag har tyvärr de senaste åren varit lite rädd för att tälta. Inte för björnar eller så. Utan rädd för att sova på hårt underlag och att det ska upplevas kallt. Jag är rädd för att få jätteont i lederna och då inte orka med nästa morgons äventyr. Jag vet att det inte direkt skrämde mig som barn. Då bara hoppade jag från hopptornen gång efter gång utan att tänka på konsekvenserna. Precis som vilket friskt barn som helst. Bara total lycka i stunden. Men det slutade också tyvärr med att jag ofta blev sittande på en filt när benen inte längre bar. Fast spela kort på en filt utomhus kan förstås också bli ett fint inslag när en lever campinglivet...
 
Sen finns det ju fler möjligheter att campa på än i tält och uppleva nöjesparker. Exempelvis låg jag och storasyster i baksätet på mamma och pappas kombibil när det var lite kyligt ute. Vi lyssnade på ljudbok med Harry Potter medan regnet smattrade på bilrutorna. Det var riktigt stämningsfullt.
 
Inlägget är skrivet i samarbete med swecamp. 
 

Utlåtande av kylgel polarfrost

Sponsrat innehåll.
 
Jag har haft väldigt ont i käklederna de senaste dagarna.  Jag har gått runt med isförband hemma. Men jag ogillar när det ”trycker” mot redan ömma käkleder. Att gå promenader utomhus har förstås en kylande effekt utan att det ligger något emot. Men det blir jättekallt åt öronen!
 
Jag har istället fått prova att smörja in mina käkleder med kylgelen polarfrost. Det har faktiskt känts bra. Jag känner att det kyler utan något som ”ligger emot” leden.
 
Jag tycker att kylgelen kom till bra användning så här efter käkledsoperation. Jag har bara fått vara försiktig med att smörja in runt själva operationssåret eftersom det fortfarande inte läkt klart. Jag har bara små plåsterbitar för att ärret ska läka och bli så fint som möjligt. Det var bra att kylgelen torkade snabbt så jag inte råkade kladda ut något.
 
Kylgelen luktade fräscht. Men det blev nästan lite för starkt kan jag tycka. I alla fall om man ska ha den i ansiktet. Kylgelen lukta lite som en minttandkräm. Färgen på gelen var till och med genomskinligt blå. Jag kan tänka mig att lukten inte upplevs lika stark om man exempelvis skulle prova att smörja in knä och dra på sig ett par byxor över.
 
Kylgelen började kyla samma sekund jag smorde området. Enligt instruktionerna skulle man smörja in samma område efter 5 minuter igen. Det gav en extra kylande effekt. Dock tyckte jag att effekten satt i ungefär 30 – 60 minuter innan det började avta. Enligt förpackningens instruktioner ska man smörja igen först efter 4-5 timmar.
 
Det kändes som kylan av gelen blev ganska ytlig. Kylan stannade liksom i själva skinnet och inte på djupet i en led. Men jag är ändå nöjd med effekten av kylgelen. Jag kan se det som ett komplement. Helt enkelt för att det är mycket mer praktiskt smörja in sig med lite kylgel än att gå runt med en fryst ärtpåse i sidan av ansiktet!
 
Ni hittar fler produkter på Rehabotekets hemsida: https://www.rehaboteket.se/