krigszonen.se

Vet ni vad jag hittade på för bus igår kväll? Jag provade på undervattensrugby! Vi var åtta spelare som satte på oss mössor med skydd för öronen, cyklop, snorkel och simfötter. Bassängen var närmare 5 meter djup. Bollen var fylld med saltlösning för att kunna sjunka tungt ner. Sen spela vi genom att försöka göra mål i korgarna på botten.

 

Det var kul med UV-rugby. En utmaning minst sagt. Jag gilla det. Det var en bra träningsgrupp också. Det är viktigt. Men det var kanske den absolut jobbigaste aktiviteten jag provat! Det är en sak att lära sig tekniken med att andas genom en snorkel. Men en annan sak att andas en längre tid under vattentrycket som blir mot bröstkorgen. Att på det ta ut sig och bli andfådd blev jättetungt att andas. Det räckte liksom inte dyka upp till ytan och spotta ut snorkeln för att andas. Man behöver få upp hela överkroppen ovanför ytan för att få ner tillräckligt med luft i lungorna. Ett tag tänkte jag att jag skulle tuppa av om jag fortsätter andas så här ytligt och snabbt en längre stund. Men det gick bra att vila vid kanten då och då. 

 

Det här var inte allt!

 

Motståndarna attackerade bokstavligen från alla tre dimensioner. Sidan, uppifrån och nerifrån. Det kändes som en soppa av snorklar, fenor, kroppar och kallsupar! Om än tacklingarnas styrka bromsas upp av vattnet så är det lätt hänt att en råkar ”fastna” i smeten om andra runtomkring en spelar vidare medan en själv hämtar andan vid ytan. Jag fick en simfena över bröstkorgen och blev rädd för att det skulle råka flytta/skada hjärtmonitorn (den sitter på bröstkorgen under huden och inte helt fast). Men monitorn har kontrollerats mot appen i telefon och ska fungera bra.

 

Man kan säga att jag fick tankarna på annat för en stund åtminstone.