Inget lyckligt slut, men ett sant

Kommer ni ihåg det här avslutet? Jag lämnade mitt kort.
 
Förra veckan var det min tur att få ett kort. Det var tungt att vara hemma igen. Se dig öppna lägenhetsdörren, se köket, se fåtöljerna vi suttit i så många gånger och att se dig precis som vanligt. Allt det som inte längre är mitt hem. Jag klamrade mig fast runt ditt ben, tyst och osynligt. Jag behövde förklara för mig själv att det inte längre kommer finnas några armar att bli omhållen av efter det här.
 
"Jag kommer sakna dig, men...", sa du. Jag hörde inte på mer. Att du inte vill ha mig för att det är så det fungerar, var det enda jag kunde tänka på. Jag tog varsamt emot kortet och tänkte att hur fint kortet än är, hur fina ord som än används, så kommer jag bli ledsen när jag läser det. Du kan inte ge mig tillräckligt, men ändå är du allt jag vill ha. Det finns inget som du kan skriva för att göra mig glad. Det finns inget lyckligt slut, bara ett sant. Avslutet är oundvikligt. Du kommer alltid vara INTE min förälder.
 
Fast det inte står det jag önskar mest av allt, så står det precis det jag behöver läsa när jag inte kan få det jag önskar. På sätt och vis kunde jag inte fått något finare kort från dig. 
 

• Kategori: KampenTaggar: Avslut, Ensamhetskänslor, Skriva, avslut, ensamhetskänslor, läsa, separationsångest, skriva, önskan, övergiven; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Elisabeth:

Jag förstår att kortet väcker många känslor hos dig. Hoppas nu din förnuftiga hjärna och ditt gråtande hjärta kan ta varandra i hand och hitta en väg framåt.
Kram från Elisabeth

Svar: Mm, vi får försöka ta hand om varandra. Jättekram!
Camilla Blomberg

2 Anonym:

❤️❤️❤️

Eva

Svar: Bamsekramar 💕
Camilla Blomberg

3 Anonym:

Mycket sant vi får försöka ta hand om varandra men vi måste veta hur man respekterar andras liv. ordet respekt är ett ord som många inte vet vad det betyder.

Svar: Vill du berätta mer hur du tänker nu?
Camilla Blomberg

Kommentera här: