Här sitter jag
Istället för att bara sitta tyst så skriver jag det här: jag vet inte vad jag ska säga. Men jag bara börjar och så brukar det kännas lättare efteråt.
Jag tänker på mitt hjärta idag. Kanske inte främst på det fysiologiska. Det lilla ärret på bröstkorgen påminner mig om att den biten har hjärtmonitorn under huden full koll på. Utan jag menar mer på det emotionella. Vad jag kan välja att göra idag för att må bättre. Eller för att ta mig igenom dagen, lite mindre förstörd.
Jag valde att gå en promenad i solen och vi prata om både lite roliga saker och om svåra. Hur det än sluta, så kändes samtalet viktigt för mig.
Jag gick ut själv på sena eftermiddagen och satte jag mig ute i gräset, blåste på överblommade maskrosor, och tänkte lite extra på alla fina människor jag träffat med de egenskaper jag saknat och haft starkt behov av.
En stor styrkekram!