5 risker med käkledsprotes

När jag var i Falun och träffa käkkirurgen pratade vi mycket om vinsterna med käkledsprotes. Den stora förhoppningen är att jag ska kunna leva mer ute i världen, inte i vården. Kirurgen poängtera att operation är sista alternativet, samtidigt som det ska vara ett bra alternativ. Men jag behöver också känna till riskerna. Jag kommer här nedanför dela med mig fem av de vanligaste riskerna jag ställs inför. Människor tröttnar lätt på vad jag går igenom i verkliga livet och överger mig. Den här operationen är inte annorlunda. De vet nog inte att jag också är trött, men jag väljer varje gång att stanna kvar. 

1. Nerver
Fem viktiga nerver sträcker sig ut i ansiktet på båda sidor. Till pannan, ögat, munnen, hakan och halsen. Ungefär som mina fingrar sträcker sig ut över halva mitt ansikte. Nerverna styr olika funktioner i ansiktet som exempelvis leendet, kunna skratta, blunda med ögonen, spärra upp ögonen, rynka och höja ögonbryn/panna, röra läpparna och mungiporna, spänna huden på halsen/nedre del av ansiktet, vidga näsborrarna och rynka på näsan. Efter operation kommer nerverna vara trötta och inte fungera som de ska eftersom kirurgerna behöver flytta på nerverna medan de sågar av leden och skruvar fast proteserna. Om någon nerv, eller flera skadas, kan jag förlora funktion tillfälligt eller permanent. Det betyder att om exempelvis nerver närmast munnens muskler skadas kan jag inte le. Skadas nerven på ena sidan, men inte den andra, kan leendet bli snett. Vanligast är dock att inte kunna rynka pannan, ögonbrynen eller stänga ögonlocken helt. Jag kan också få domningar i vissa områden i ansiktet eller i delar av huvudet.

2. Ärr
Synliga ärr längs med käkledssidorna, halsen och magen. Men jag tänker mer på "ärrmassan" som kan bildas och göra det svårt att gapa upp. Jag har en medicinsk historik för det och som kan kräva återkommande operationer.
 
3. Öron
Jag kan drabbas av öroninflammation, hörselnedsättning och/eller att det "ringer" i öronen.
 
4. Infektion
Det finns, liksom alla ingrepp, risk för infektion. Direkt efter operation och till och med långt senare. Men risken för just septisk artrit (som jag blev så sjuk av vid senaste käkledsoperationen) finns inte alls vid den här operationen. Det känns tryggt att veta om.
 
5. Allergisk reaktion
Proteserna tillverkas bland annat av titan som är ett allergivänligt material. Det kan förstås ändå uppstå en reaktion. Men jag tänker att eftersom det fungerat fint med pacemaker (som delvis tillverkas av titan) i flera månader nu, borde jag också tåla proteserna. 
 

Kommentarer:

1 Linn:

Skickar massa styrka och kärlek! 💐

Svar: Tar emot med öppna armar 👐
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Styrka och kraft sänder jag Boden

3 Anonym:

Styrka och kraft sänder jag till dig. Kram från Annika Eriksson i Boden. Det blev något knas när jag skulle skicka kommentaren nyss så halva bara kom med. Men det var jag och det ser märkligt ut.

Svar: Hej Annika, jag såg på din tidigare kommentar att det säkert var du om än bara hälften kom med. Men det var fint du skrev igen så allt kom med. Jag blev glad för dina ord. Tack och stor kram!
Camilla Blomberg

4 Anonym:

Det är väl klart att du är trött efter alla läkarbesök och operationer du genomgår. Och framför allt tänker jag, om jag har förstått saken rätt, att du är rätt ensam med all information och alla beslut som måste fattas. Det är mer än de flesta klarar av. Men du stålsätter dig, genomgår prövningarna och vandrar vidare med huvudet högt om än ordentligt tilltufsad då och då. Det är beundransvärt och inspirerande, även om du själv ibland säger att du inte har något val.
Jag ser hur du anstränger dig och finns här vid din sida, om än på avstånd. Det ska du veta.
Kramar
Eva

Svar: Hej Eva! Det känns skönt att du tar det jag skriver på allvar och verkligen hör mig.
Jag har fint stöd runt mig just nu. Men hur länge? Håller det? Är det tillräckligt? Jag har svårt att ”slappna av” i det eftersom jag inte är van. Samtidigt har andra övergivit som inte borde och det får mig tvivla än mer på allt. Jag går in för den här operation men vet inte om jag kommer ut ur den ensam. Eller om det jag fått av de som kan finnas just nu är tillräckligt för att ”leva på” sen? Många frågor jag brottas med och inte helt enkelt förklara så här.
Soliga kramar
Camilla Blomberg

Kommentera här: