Bit för bit
De första fem timmarna efter tandoperation, räknat från när bedövningen släppte, var värst. Det kändes okej med smärtan/ömheten i kinden och i såret efter där själva visdomstanden suttit. Men det gjorde nära på panik-ont i käkleden! Jag dreglade för att bara försöka svälja gjorde så ont (ja, en rör käklederna även då). Jag kände mig liten. Men Gosegrisen var varm.
Det är inte konstigt att det blev så här. Käkkirurgen skar upp tandköttet och krossade tanden med en borr (som tjöt så högt att jag ville hålla för öronen) för att plocka ut den, bit för bit. Jag gapade i en timme med hjälp av en bitkloss för att försöka skona mina trasiga käkleder. Det var ändå bökigt få ut tanden eftersom den satt så snett. Men det gick. Jag syddes ihop med 3 stygn. Efteråt fick jag bita i en bomullstuss för att stoppa blodet. Det gjorde att jag fortfarande inte kunde bita ihop och låta käklederna vila på ett par timmar efteråt. Smärtan i käkleden blev för varje sekund värre än den innan.
Jag har slutat blöda nu och slipper tussen. Jag kan äntligen låta käklederna vila och den värsta smärtan börjar klinga av. Nu är det mer ömt i tandköttet och i kinden som svullnat upp, precis som det blir efter sådant här ingrepp. Det kan jag hantera.
Nu är ännu en operation avklarad. Tjugo; check!
Fy så hemskt. Tänker på dig. Du är verkligen en kämpe. Styrkekramar från Annika Eriksson i Boden i Boden.