Om-operation av pacemakern
Det är svårt svara att operation gått bara ”bra”. Som om det är så enkelt. Det har gått bra som i att operation lyckades, det är hoppfullt att det kommer kännas bättre nu när pacemakern är flyttad att sitta mer ”fast”.
Men.
Men jag hade svårt att vakna upp efter operation och andades för svagt till följd av medicinerna jag fått under ingreppet. Jag blev kall. Nissarna förde ner en svalgtub (en slags slang till halsen som frigör luftvägarna) och jag fick syrgas. Framstupa sidoläge. En spruta med naloxon (ett motgift) och dropp för att försöka spä ut medicinerna som fått mig sova djupt.
Jag vaknade upp av att jag salivkräktes (svalgtub framkallar kväljningar när en blir vid medvetande om slangen till halsen). Några flämtande första djupa andetag. Jag frös av det kylskåpskalla droppet. Fick tre täcken ovanpå och sov lite till. Jag blev kvar lite längre på sjukhuset. Sällskap fanns med mig hela tiden. Och Gosegrisen var bredvid.
Sen kändes det okej. Öm runt det nya segerbeviset nu. Men alvedon är tillräckligt. Det förväntas göra mer ont på grund av muskeln de skar i och placerade pacemakern nära mot bröstbenet (någon nerv som ligger där). Jag ska ta antibiotika några dagar i förebyggande syfte mot infektion.
Utöver det, så har det gått bra.
Så skönt att något fanns hos dig. Även gose grisen. Styrkekramar från Annika Eriksson i Boden.