Heligt vatten

Jag vågar inte säga det här på riktigt. Inte än. Så jag använder det skrivna ordet.
 
De där minnena med kärleksfull vänlighet jag bara kunnat gråta efter – det kommer snart skapas fler såna minnen. Du fattar det, va?
 
Jag skäms och känner skuld över att fina minnen gör ondare än de minnen där de betedde sig illa. Är det längtan som är starkare än sorgen över det jag inte fick?
 
Jag packar väskan. Upprymd. Livrädd. Förväntansfull. Smärta. Längtan. Svek. Räddning. Sorg. Trygghet.
 
Världen är upp och ner när vänlighet gör ont. Det känns som att kliva ner i kallt vatten. Huden knottrar sig. Magen dras in i ett meningslöst försök att skydda sig mot vattnet som omger en. Andningen blir snabb och ytlig. Det gör fysiskt ont. Men det är spännande och ger jag det chansen och väl kommer i, blir jag nästan viktlös. Jag får syre. Stenen som jag plockat upp och la i min barnmage löses upp. Det var länge sen. Men i mitt hjärta är det nu.
 
Jag har tidigare skrivit om tankar som nått förståndet, men inte känslan i hjärtat. Nu är det nog tvärtom. Jag känner det i hjärtat. Men jag förstår det inte i tanken. Fast det ska kanske inte förstås. Utan kännas.
 

Kommentarer:

1 Linn:

Såren som får dig att känna skam o skuld är inte ditt fel. Aldrig, aldrig ditt fel. Du bär på så mycket mod. Mod att möta, mod att lära nytt. ❤️

Svar: Hej Linn, det är fint att du påminner mig om det. Det är lätt att ta på sig felet ändå. Tack för orden. Kram ❤️
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Njut, Camilla, av äventyret. Det där svåra, tunga, det som kanske kan hända, försök att skjuta undan det. Jag vet att det är svårt, men låt att bli att tänka på det just nu. Skapa minnen och skjut upp sorgerna till sen.
Sommarkram
Eva

Svar: Helt rätt inställning, Eva. Nu ska jag skapa minnen och försöka bära med känslan så länge det varar. Jag är övertygad om att det här blir bra. Mer än bra. Kramar <3
Camilla Blomberg

3 Anonym:

Hej. Känn absolut ingen skuld till dina känslor när du har genomgått så mycket som du har gjort. Så fina bilder på dig. Och vad vig du är. Kramar från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Hej Annika! Egentligen blir allt begripligt när jag sätter mig ner och funderar på hur jag känner och tänker som jag gör. Då är det inte konstigt. Ibland kan det bara ta lite tid innan jag ser det, och känner det. Tack för de fina orden om fotona. :) Kramar <3
Camilla Blomberg

4 Elisabeth:

När jag läser detta tänker jag att det är som du ska ut på en rymdfärd någonstans. Spännande, svårt, läskigt och fantastiskt! Men som jag förstår har du ett bra team nere i kontrolltornet som kommer hjälpa dig att navigera rätt. Så självklart ska du ge dig ut på denna resan!!! Vilket äventyr! Blir det stjärnklara kvällar ska jag titta upp och se om jag ser dig ;)
Kramar från Elisabeth

Svar: Fantastiskt vackert det låter, det du skriver. Gör så. Håll utkik. Jag spanar redan ikväll. Jättekram ❤️
Camilla Blomberg

Kommentera här: