En av tre

”Det var inte värre än så här” tänkte jag så snart jag fått bita i bomullstussen och sätta mig upp. Tandoperation gick bra!
 
Jag hade ont i magen innan ingreppet. Men det hjälpte att få sällskap dit och att få prata. I operationssalen tog några välbekanta sköterskor hand om mig. Gosegrisen var också med. Kirurgen drog igång en spellista och började nynna. Det kändes tryggt. Jag blev bedövad inuti munnen med två sprutor. När jag skulle skölja bort den äckliga medicinen darrade mina händer om plastmuggen och gjorde det svårt att inte spilla ut vattnet. Jag var mer pirrig än vad jag först trodde. Sköterskorna spritade mig runt munnen och operationsduken tejpades fast. Jag behövde inte gapa så stort. Kirurgen fick helt smärtfritt ut visdomstanden. Det spände bara. Hela proceduren tog drygt en halvtimme. Nästa tandoperation kommer vara svårare. Men det känns skönt att det här gick lätt (skriver jag nu medan bedövningen sitter i, jag kan ändra mig om några timmar).
 
I skrivandets stund biter jag på en andra bomullstuss för att stoppa blödningen. Jag är lätt uppsvälld i sidan, bedövad i läppar och läspar när jag försöker prata. Hoppfull att det här blir bra.
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Vad skönt att höra att det gick så bra. Har tänkt på dig. Kramar från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Det känns fortsatt bra i munnen. Jag hoppas det håller i sig kommande dagarna, att det inte var värre än så här. ☺️ Kram
Camilla Blomberg

2 Linn:

Hurra, hurra, hurra 💐✨
Vad glad jag är att operationen i nuläget kändes bra för dig. Jag hoppas inte att smärtan tilltar. Själv är tandläkaren (eller läkare i munnen) min favorit men om en jämför så är det klart att den här operationen känns mer chill än dina andra. Jag är ändå stolt över dig.

Min sambo har under våren lyssnat mycket på Youtube å läst om somatic experiencing. Ang ditt i lägg nedan om att kroppen skriker time out. Det är inte konstigt att den gör det. Podden healthfulness har ett avsnitt om just somatic experiencing som jag inte lyssnat på ännu. Kanske tycker du att det är intressant? Du verkar vilja förstå vad som händer i kroppen som helhet och inte bara där "nästa operation sker".

Det hade varit kul att få läsa om vad du brukar lyssna på/läsa/titta på! Om du vill dela med dig! Själv läser jag mycket skönlitterärt. Det har alltid varit min tillflykt. Film tål jag typ inte. Har inte sett en enda de senaste 3 åren. Alla är olika 😁

Svar: Hej Linn! <3 Den här operation har läkningen gått lätt som en plätt. Skönt ha en sån erfarenhet med mig. :)

Vad fint att du delar med dig. Tack för tipset.

Jag tyckte om din fråga. Jag har funderat på om jag ska göra ett inlägg om vad jag brukar läsa/lyssna/titta på. Men jag börjar här nu. :) Frågan är inte helt enkel att svara på tycker jag. Jag läser helst det jag kan känna igen mig i. Något som gör att jag förstår mig själv eller omvärlden bättre. Det ger en känsla av att vara mindre ensam. Det blir mest att jag läser/lyssnar på kurslitteratur (just nu har vi börjat lite på temat om det jag skrev om att jag inte är institutionsskadad, utan institutionsräddad i det här inlägget: https://krigszonen.se/2021/march/radslan-for-att-bli-overgiven-2.html ). Att få dela och höra andras tankar om texter tycker jag om. Men det blir lite skönlitterärt också. Ibland barn- och ungdomsböcker eftersom jag kan tycka de förklarar hur saker kan vara utan att komplicera till det för mycket. Det kan också vara enklare att skapa diskussion efteråt eftersom böckerna är kortare och lättlästa och ger möjlighet att själv reflektera vidare, lite djupare. Jag ser gärna på film också. Men samma sak där. Jag vill helst att det ska finnas något slags "djup" i den och igenkänning. Jag är sällan öppen med vad jag läser/lyssnar/tittar på eftersom det kan ligga väldigt nära mig. Men jag försöker vara modigare så här är två exempel: Det osynliga barnet (mumin) och The Great Gilly Hopkins. Båda finns som bok eller film för barn/unga.

Kram!
Camilla Blomberg

3 Andreas:

Skönt att det gick bra för dig 😊👍 Får fortsätta hålla tummarna 😉🐱‍🏍

Svar: Det känns sååå skönt att det fick gå bara bra en gång! Tack!
Camilla Blomberg

4 Anonym:

Så bra, Camilla. Vi fortsätter att hålla alla tummar och tår.
Kram
Eva

Svar: Vi får hoppas nästa operation läker lika enkelt och smärtfritt som den här. Kramar!
Camilla Blomberg

5 Yolanda:

Jag tror jag har en likadan gris, gosedjuret alltså (: Han heter Pontus (;

Svar: Åh vad roligt att höra om en "kusingris". Min kallas bara för Gosegrisen. Men hon egentligen ett hemligt namn. ;)
Camilla Blomberg

Kommentera här: