krigszonen.se - Somna om

Somna om

Jag stod på an avsats högt upp. När jag precis skulle till att kasta mig utför, ringde telefon och personen som rädda mig var den från brevfilten. Det var en dröm. Senare samma dag sov jag middag. Då kom personen på broderikudden (dold under hjärtat) och rädda mig.

Det kändes så nära, samtidigt smärtsamt långt borta. Jag vill gå och aldrig sluta. På samma gång blir jag stående kvar och kan aldrig gå. Jag har inget mål. Vart ska jag ta vägen? Springa till en främlings famn? Ur ett evolutionärt perspektiv gjorde jag de till mina närmaste. Men jag behöver göra en losskoppling. Det är svårt att skriva.

Kommentarer:

1 Annika:

2021-11-12 @ 15:11:26

Vilken fin kudde. Kram från Annika i Boden.

Svar: Tack Annika! Det ligger måååånga timmar bakom den. Något jag pysslat med under 3 års tid lite då och då. När jag väl bestämde mig för att göra klart den, brodera jag nästan hela dagarna i flera veckor. Varje korsstygn motsvarar en pixel från ett foto… men det blev en bearbetande process av förlusten. Kram!

Camilla Blomberg

2 Elisabeth:

2021-11-13 @ 15:17:22

Ja relationer är svårt ibland. Och komplicerat. Men vi behöver dem. Relationerna alltså. Så det gäller att inte bli för rädd - eller låta sig skrämmas (apropå ditt förra inlägg) Kram!

Svar: Det är något jag jobbar vidare på. Kramar om!!

Camilla Blomberg

3 Elisabeth:

2021-11-13 @ 15:19:13

Du gör det så bra, Camilla! Det glömde jag skriva/Elisabeth

Svar: Det kändes gott i hjärtat att få läsa. Kram!

Camilla Blomberg

4 Linn:

2021-11-13 @ 16:10:19

💓

Svar: Kram!

Camilla Blomberg

Kommentera här:

Camilla Blomberg

27 år. Skriver för att LEVA och överleva. Jag har inflammatorisk ledsjukdom, försvagad bindväv och pacemaker. Men det finns så mycket som jag inte vet om än – upplevelser som väntar nu och i framtiden – som kommer berika mitt liv och som är värt att kämpa för. En Camilla ger sig aldrig. Tack för att ni i ”min lilla armé” hejar på mig! :)