Bloggen fyller 10 år!

(null)
Tänk tiden vi haft tillsammans! Åren har varit fyllda med så mycket läskigt i sjukdomarnas värld, men också fina stunder. Oavsett har du stått kvar. Det är fint att se. Ni i min lilla armé har funnits vid min sida igenom allt. Jag vill tacka dig allra ödmjukast!
 
Jag har haft ena operationen och ingreppet efter den andra, provat olika behandlingar, tagit mig igenom urusla odds och haft jävligt ont! Mitt liv har ofta bara handlat om att överleva överleva överleva. Men nu har äntligen själva livet fått ta mer plats! Vågar jag ens skriva så? Ovant. Jag har kroniska sjukdomar och kommer få bakslag förr eller senare som kommer kräva nya behandlingar och ingrepp. Som en av läkarna uttryckt det kommer jag alltid tvingas leva "med handen på revolvern". Men just nu är det bra. 
 
Jag känner mig låtsasfrisk och försöker komma underfund med hur jag förhåller mig till min nya verklighet. Hur reclaimar jag livet? Sjukhusbesök har fyllt min kalender i så många år. Det blir en slags tomhet i början. Men det är inte riktigt sant längre. Nu känner jag mig fri. Frågan blir snarare: vad gör jag med friheten? Jag skriver på en bok som ni kanske vet. För varje ord känner jag mig modigare. Kanske mer fri också. 
 
Jag försöker ta mig tid till att landa i det här. Försöker utforska i små steg. Det känns förbjudet att må så här bra när många andra inte gör det. Samtidigt har jag kämpat hårdare senaste tio åren, än vad många behöver göra under en hel livstid och då tycker jag mig visst få njuta!  Det är mycket enklare nu och på samma gång svårare. Alla känslor måste få vara okej.

Tio år idag. Fan vad vi gör det bra. Tack för allt stöd min lilla armé.❤️
 

Kommentarer:

1 Andreas:

Glad Midsommar 🎉

Svar: Tack detsamma 🌸
Camilla Blomberg

2 Linn:

Det här är så stort och det gör det svårt att kommentera, "skriva rätt", men det en kan säga är ju grattis!!! Såklart. Satan i gatan vad härligt det här är. Wow! Och grattis till bilköp

Svar: Visst är det! Och tack! Jätteroligt kunna dela glädjen. 😀 Kram❤️
Camilla Blomberg

Kommentera här: