krigszonen.se

Igår gick jag en promenad i Boulognerskogen efter jobbet tillsammans med en persom som jag lärde känna via högskolan. Solen blänkte i ån och bländade och värmde oss. En skön kontrast till frostkylan. Vi pratade en del om skrivprojektet. Mer korrekt kanske är att säga skrivprocessen. För herregud vilken process! Bara en sådan här sak: jag såg en film, en thriller/skräck, i veckan och kunde peka på saker som jag kände igen. Kan ni förstå hur sjukt det kändes? Det kändes i alla fall bra att prata om det här och gör mig mer peppad att fortsätta skriva. En ledig dag kan jag nästan sitta tolv 12 timmar i sträck och redigera. Jag tar paus för att sova middag och äta.

 

Smärtan i höftleden blev dock sämre efter höstpromenaden. Det kom efteråt. Jag vaknade på natten och blev vaken några timmar innan jag kunde somna om. Idag är det helt okej! Men nu är det inte långt till nästa kortisonspruta.

 

Jag har fått lämna nya blodprover på sjukhuset inför start av den nya behandlingen. Att lämna blodprover var drygt, men helt smärtfritt. Att hämta ut medicinen på apoteket var segt, och lite läskigt. Lång historia kort: apotekaren misstänkte att jag själv (eller en släkting) skrivit ut medicinen eftersom det stod läkare "C. Blomberg" på receptet. Vi delar bara namn, vilket är lite kul tyckte jag. Ända tills att medicinen visade sig vara rykande färsk från fabriken och på grund av något nytt nummer på kartongen, blev medicinen spärrad i systemet och misstänkt för att vara en förfalskning. Det tog lång tid, men det löste sig.

Det går bra att ta pillren. Jag hade förstås hoppats på att den skulle trolla bort inflammationen i höften och handleden på en gång, men sånt kan ta tid.