Ett ingrepp i taget
Jag känner mig redo, men inte särskilt förberedd. Men professorn och kirurgen hoppas jag är taggade. Fot, ljumske eller arm? Där det är lämpligast. Snitt eller bara nål? Ingen aning. Lugnande, lokalbedövning eller hardcore? Vet inte. Åka hem efter
en timme eller fyra? Det visar sig.
Det jag i alla fall vet är att jag måste duscha i desinfektionslösning, inte får äta och måste pausa blodförtunnandet. Jag vet vart jag ska befinna mig ett visst klockslag. Jag har förstått att blodkärlen i bröstkorgen ska kartläggas. Resten blir
en övning i att ha tillit.
Nu ska jag försvara livet. Ett ingrepp i taget.
Ønsker deg masse lykke til!