Rör mig framåt
Jag kämpar på med vardagen. Såklart, något annat alternativ finns inte. Senare i veckan får jag hembesök av sjukvården. Det kommer bli bättre.
Jag träffade vampyrerna igår. Jag fick 8 stjärnmarkeringar (*) i journalen att svaren på blodproverna avvek från det normala. Det var inte oväntat. Jag visste redan att jag har inflammation i kroppen och järnbristanemi. Jag är den som levt med det i flera månader…
Jag provade att spela minigolf efter sjukhusbesöket. Varje gång jag böjde mig ner för att lägga ner golfbollen, blev jag strypt runt halsen (pga. VCS syndrom). Men det var skönt att komma ut och få hjälp med att handla.
Det går långsamt på kryckorna, men jag rör mig framåt.
Vilken kämpe du är! Det är just den mentala inställningen du har som kommer att göra att du får uppleva alla de saker som du bestämmer dig för att göra! Jag har själv en inflammatorisk ledsjukdom som gör att mina led- och muskelfästen blir inflammerade av belastning. Har ständigt konstiga svullnader orsakade av inflammationen framför allt vid ena knät och i fotlederna. Förutom det så fick jag konstaterad hypermobilitetsspektrumstörning så min bindväv är inget vidare snäll mot mig heller. Ständiga blåmärken och värk för jag glömmer bort att inte vrida mina leder så mycket som det går utan överbelastar dem. Det här eländet har jag trots allt vant mig vid och jag har fått bra medicin som hjälper mot smärtan så jag kan ha ett hyfsat normalt liv. Fast sedan kom covid och jag fick postcovid och med de tidigare diagnoserna i ryggsäcken så klarade jag inte av vardagen längre. Nu har jag fått bra hjälp av vården med olika typer av rehabilitering, så jag mår mycket bättre, men kan inte arbeta än. Smärtan är ju en del av vardagen med mina diagnoser, men när man inte fungerar kognitivt längre blir det besvärligt. Tack och lov så är mitt hjärta starkt och lungorna funkar bra med hjälp av inhalator. Du är verkligen imponerande som kämpar! Kramar 💖