krigszonen.se

Pacemakerns batteri beräknas hålla i 8 år innan byte. I och med förträngningen i bröstkorgen (VCSS) kan batteriet ta slut fortare för att pacemakern får arbeta hårdare. Eller också kan det bli motsatsen. Att batteriet räcker längre eftersom förträngningen tvingar upp pulsen av sig själv (pacemakern ska ju bara stötta när pulsen sjunker och hjärtat pausar). Hur som helst, som det ser ut nu får förmaket 41 % stöttning och kammaren bara 1 % för att behålla en puls på minst 50.

 

Pacemakersköterskan och jag brukar ofta skoja och skratta när vi ses. Särskilt åt sådant som egentligen är lite (eller mycket) jobbigt men som en behöver få skoja om ibland ändå, kanske just därför. Den här gången var inget undantag. Men i efterhand väcker det många funderingar kring vilka förväntningar jag kan ha på livet, nu och i framtiden. 

 

Jag har också gjort andra tester. EKG-tagning, blodtryck och lämnat åtta rör blod. Lite smått och gott de behöver före knäoperation. 

 

Jag har testat bassängen på sjukhuset också! Mest för att se hur det känns med ”strypet” i en varm (34 grader för att vara exakt) pool. Jag hoppades att sommarens tester på max 30 sekunder i vattnet innan strypet kom berodde på kylan. Men det spelar ingen roll. Idag räckte det med att ta ett simtag och blodkärlen stasade sig. Jag fick inte pressa mer. Det fungerade inte med flytväst heller. Fick i stället hålla mig på den grunda delen… Fick sitta på några pool noodles och ”cykla” med benen för att ta mig fram i stället. Då flöt jag tillräckligt mycket ovanför ytan med bröstkorgen för att inte strypas. Det är bra. Då kan jag få tillåtelse, när allt är läkt efter operation, att rehabilitera knät i bassängen. 

Det var kul att bada. Men om det här känns tillräckligt för en sån som mig som älskar att leka undervattenstjärna? NEJ.