Filmklipp: Häng med för käkledsspolning

Jag har reumatism och fick inflammation i käklederna. Jag behövde behandlas med en "käkledsspolning" under narkos. Det gjorde jag den 11/9. Här får ni hänga med mig från allra första förberedelserna inför operation, på uppvaket och väl hemma igen. Jag försökte filma så mycket jag hade tillåtelse under ”resans gång” för att ni ska få en inblick i vad jag går igenom varje år. Om ni vill hänga med och se hur det var för mig, så kan ni göra det här:
 
Jag är glad att jag då inte visste vad som väntade mig bara timmar senare med feber, kräkas varje timme, svimningar, inlagd på sjukhuset igen för behandling av septisk artrit…
 
Men jag mår mycket bättre nu. Jag tar dock fortfarande antibiotika varje dag. Jag har känt mig liten och sliten i flera dagar. Men nu har det äntligen vänt och jag är redo för att kriga vidare. Imorgon ska jag tillbaka till skolan. Det är ett stort friskhetstecken. 

Tack min lilla armé som varit med vid min sida hela tiden. ❤
 
• Kategori: Filmklipp, Kampen, Operationer; • Taggar: Film, Gävle sjukhus, Reumatism, Smärta, gosegrisen, inflammation, käkled, käkledsspolning, operation, septisk artrit; • Kommentarer (6)

Kommentarer:

1 annika eriksson:

Vilken bra film du har gjort så man får inblick i vad du får igenom. Skönt att veta att det har vänt och att du ska tillbaka till skolan. Kraaam.

Svar: Vad kul att du gilla den! Det värmer ❤️😊👍 Det är en fantastisk känsla att äntligen känna att jag har fått nya krafter att kunna kämpa vidare med. 💪😀KRAM
Camilla Blomberg

2 Tisa:

Intressant att få följa med dig inför operation samt efter. Det är ju även om man läser din blogg, svårt att tänka sig vad det är du egentligen går igenom... så stort tack för att du delar med dig av detta!
Kram till dig! <3

Svar: Jag tänkte också att en film skulle kunna bredda förståelsen lite med vad allt operation innebär. Kul att du gilla den 😊👍
Stora kramar 💕
Camilla Blomberg

3 Eva:

Tack för att vi fick följa med dig och få lite inblick i vad som händer på sjukhuset.
Jättebra film och presentation. Skulle det inte funka med jobbet på socialtjänsten framöver, så kan du ju alltid producera filmer istället.
Du har verkligen många strängar på din lyra.
Jättekram
Eva

Svar: Tack för att du valde att ”hänga med” och se hur det är för mig. Och tack för komplimangen om filmen. Kul! 😃 Jag har inte de ultimata klippa-ihop-film-programmet. Men det gick ju okej ändå. 🙂
Bamsekram! 💕
Camilla Blomberg

4 Elisabeth:

Vännen! Vilken fantastisk film du gjort. Du har har haft och har fortfarande ett tufft liv. Men du har samtidigt begåvats med så MÅNGA talanger. Dessutom har du lyckan av att vara både vansinnigt vacker och intelligent. Inte alla förunnat.
Jag tycker du ska skriva en bok/göra en film till barn (kanske även till vuxna) som är eller har varit i din situation. En slags information- och tröstebok. Jag har arbetat i 40 år med barn som växt upp bland dessa "vitrockar" och som inte förstår vad som händer ikring dem. Och som får växa upp med liv som inte andra barn har. Du skulle verkligen kunna göra skillnad med dina erfarenheter. Fundera på detta tycker jag verkligen.
Kul att du kan återvända till skolan.
Kram från Elisabeth

Svar: Tusen tack Elisabeth!! Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Men jag blir otroligt glad och varm inombords. Som du tror på mig! :) Och tack för komplimangen. Jag försöker ta åt mig lite extra med tanke på hur sliten och sjuk jag kände mig just då. Jag har, och ska fortsätta, fundera på det här med att skriva en bok. Jag känner dock att jag inte riktigt är "där" än för att skriva allt det jag vill berätta. Egentligen borde jag ta just det jag är allra mest rädd för att berätta - och skriva det. Men än så länge har jag ju bloggen och som fungerar lite som en öppen bok där jag kan berätta i min takt och andra kan ta del av mina erfarenheter. Men jag hör vad du säger och jag tar med mig det. Kramar i massor!!
Camilla Blomberg

5 Lotta:

Alltså jag blir så imponerad av dig att du fixar allt detta. Vet inte hur du har det med din familj men jag hoppas du får stöd från något håll. Vi hejar på dig här. Tror du passar väldigt bra för det yrke du valt, du har mycket livserfarenhet. Kram

Svar: Ibland tänker jag att jag inte alls fixar det, men det går liksom inte att inte fixa det... Ibland blir jag till och med arg över att jag fixar det. Just för att jag saknar ett hållbart tryggt stöd och andra andas ut eftersom jag alltid klarar mig. Det spelar ingen roll om jag upplever att det är övermäktigt. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag kan få stöd ibland. Men mitt behov är att den där leveransen av mjölk istället skulle varit en halvtimmes samtal (på riktigt). Men det är praktiskt och enkelt att kunna hjälpa någon rent konkret. Jag fattar det. Ingen vill gärna lyssna på det ingen kan göra något åt. Då är det lättare att göra något praktiskt. Det ÄR värdefullt det också och jag uppskattar det väldigt mycket. Men ändå...
Tack, jag ska försöka vända mina erfarenheter till något konstruktivt och bra. Kramar!
Camilla Blomberg

6 Lotta:

Alltså jag blir så imponerad av dig att du fixar allt detta. Vet inte hur du har det med din familj men jag hoppas du får stöd från något håll. Vi hejar på dig här. Tror du passar väldigt bra för det yrke du valt, du har mycket livserfarenhet. Kram

Kommentera här: