krigszonen.se

Efter avslutet åkte jag till Stockholm för ett möte via Unga Reumatiker över helgen. Helt ärligt var jag inte superpepp på resan. Efter avslutet låg jag ju mest apatisk, hade svårt med aptiten och var inne i sorgeprocessen. Jag ville inte göra något annat än ligga under täcket. Men plikttrogen som jag är, åkte jag ändå iväg. Jag tog tåget och checkade in på hotellet. Det kanske var bra få en paus och ett avbrott från allt. 

 

Jag är glad och tacksam att jag träffade en som jag lärde känna från GUCH (vuxna hjärtebarn) i julas. Jag blev guidad i betongdjungeln, fick i mig middag med sällskap och ett biobesök. Det kändes bra att någon väntade på en när jag kom fram. Supersnällt och fint!

 

Själva mötesdelen på kansliet flöt på bra. Då pratade vi ju med varandra eller också lyssnade jag hela tiden på sånt man pratar om på möten. Men i bakgrunden fanns händelseförloppet med avslutet hela tiden där. Det spelades upp om och om igen. Men jag tog mig igenom helgen. 

 

När jag kom hem igår kväll var jag trött. Jag somnade snabbt. Jag sov djupt i över 12 timmar och hade kunnat fortsätta om det inte vore för att jag skulle upp till ett möte på eftermiddagen. Men det är inte konstigt att bli trött av sorg eller att resa. Jag hade båda anledningarna.

 

Jag har nedräkning till att få sova för natten.