Tandoperation
En visdomstand opererades ut i överkäken idag medan kirurgen nynna på en poplåt. Lika metodiskt som sist.
Livet, eller snarare omständigheterna, ropa "plot twist"! Min kropp är för skör att operera ut den sista visdomstanden. Jag får ta bort den vid ett senare tillfälle.
Jag är besviken över att det inte gick att ta båda tänderna på en gång. Jag ville att det här skulle vara en quick fix och allt skulle bli perfekt för de absolut bästa förutsättningarna inför protesoperation i käken. Det kan fortfarande bli bra, men jag behöver ha mer tålamod. Jag känner viss skuld över att det blivit så här... besvärligt. Det är inget jag kan rå för. Men känslan har varit med mig ändå. Samtidigt är nissarna bara mån om att jag ska må bra och jag försöker känna tillit.
Just nu känner jag mig fjompig med smärta i båda händerna (efter gårdagens tre kortisonsprutor), i munnen och käkleden. Men annars mår jag bra. Jag har varit i tryggt sällskap. Efter tandoperation hälsade vi på de bökande grisarna, pratade på riktigt och bara var.
Krya på dig, hoppas smärtan försvinner fort!